Vad är Numismatik?

Vad är numismatik?

Ordet numismatik härstammar från det antika grekiska ordet "nomisma", vilket betyder "mynt" eller "det som är gällande enligt lag". I latinet översattes detta till "numisma". Stammen i det grekiska ordet är nomismat-, och till detta har man lagt den vetenskapliga ändelsen -ik (som vi även känner igen från begrepp som optik, matematik och fysik, med betydelsen "läran eller vetenskapen om"). Numismatik är alltså i sin renaste form den historiska och arkeologiska vetenskapen om mynt och betalningsmedel. Men ämnet sträcker sig idag långt utanför själva mynten. En numismatiker studerar och samlar även:

  • Sedlar: Kallas vetenskapligt för notafili.

  • Medaljer och ordnar: Studiet av dessa kallas faleristik (för ordnar och utmärkelser) respektive medaljkonst.

  • Polletter och jetonger: Går under samlingsnamnet exonumia, vilket innefattar präglade objekt som liknar mynt men som inte getts ut som officiella betalningsmedel av en stat.

Genom att studera dessa objekt öppnas ett unikt fönster mot forna tiders ekonomi, politik, religion, metallurgi och konsthistoria.


De allra första mynten
De första mynten i västvärlden präglades i Mindre Asien, närmare bestämt i riket Lydien (i nuvarande Turkiet) omkring år 625 f.Kr. Metallen som användes var "elektron", en naturligt förekommande legering av guld och silver (ofta med en halt om ca 70–80 % guld) som utvanns ur floden Paktolos. Kung Alyattes av Lydien brukar ofta tillskrivas de allra första standardiserade mynten, vilka försågs med ett rytande lejonhuvud som garant för äkthet och vikt. Under hans son, kung Krösus (som gett upphov till uttrycket "rik som en krösus"), utvecklades systemet ytterligare genom att man började separera metallerna och istället prägla rena guld- och silvermynt.

Värt att notera är att liknande monetära system uppstod helt oberoende och ungefär samtidigt i andra delar av världen, exempelvis Kinas formgjutna "spad-" och "knivmynt" samt Indiens stansade mynt.


Vad är då ett mynt?

Frågan kan tyckas trivial, men den kräver en närmare definition för att man ska förstå myntens historiska betydelse. Ett mynt definieras klassiskt utifrån tre kriterier: det är en bit metall med en fastställd vikt, en fastställd renhet, och det är försett med en stämpel från en garanterande auktoritet (exempelvis en stat, en monark eller en stad).

Innan mynten uppfanns var handelsmän tvungna att väga och renhetstesta metallbitar vid varje transaktion, vilket var både omständligt och riskfyllt. Myntet revolutionerade handeln eftersom präglingen fungerade som ett juridiskt sigill – man behövde inte längre väga metallen, man kunde lita på stämpeln.

Inom numismatiken skiljer man huvudsakligen på två typer av mynt:

1. Värdemynt (substansmynt)
Historiskt sett var de flesta mynt värdemynt. Detta innebär att myntets påtryckta valör motsvarade dess faktiska, inre metallvärde. Man kunde lägga ett guld- eller silvermynt på vågen och dess metallvärde var detsamma som dess köpkraft.Ett av de mest fascinerande och extrema exemplen på värdemynt hittar vi i Sverige. När Sverige saknade silver under 1600- och 1700-talen började man prägla mynt av koppar. Eftersom koppar var mindre värt än silver blev mynten enorma för att metallvärdet skulle matcha valören. Resultatet blev de svenska "plåtmynten", där det allra största (10 daler silvermynt från 1644) vägde hela 19,7 kilo!

2. Kreditmynt (fiatmynt)
Ett kreditmynt är motsatsen till ett värdemynt. Här garanteras värdet uteslutande av den utgivande staten och allmänhetens förtroende för systemet, medan det inre metallvärdet är försumbart. Om staten drar in sin garanti är myntet i princip värdelöst. Samtliga moderna mynt och sedlar i dagens samhälle, oavsett land, är kreditmynt.